JAK. Järfälla Alpina Klubb. Sedan 1969 och fram till 2022 – det är i mer än 50 år som denna skidåkarklubb har hållit tätt!
Föreningen är stark; det känner jag. Föräldrar är tränare och ledare i klubben, men de är heller inte rädda för att ta in externa tränare där de ser behov och vinning för alla i klubben.
De löser sin allmänfys under barmarksträningen delvis med utomhusträning och att köra redskaps- och intervallgymnastik i en gymnastiksal, MEN de kommer också in till oss på CrossFit 162 West för att bredda på sina ungas atletiska grund!
Alpin skidåkning ställer extrema krav på benstyrka då i hög hastighet och snäva svänger multipliceras vår kroppsvikt flera gånger om och lårmusklerna ska stå pall. Dessutom föreligger ALLTID risken för akuta trauman, t ex när du faller åt sidan och tar i en smäll med axeln eller om du fångar tåspetsen på skidan och knät får oönskad rotation samtidigt som du själv är på väg ner för backen i höga hastigheter.
Med bakgrund i detta SAMT det faktum att barn behöver någonstans att vara för en meningsfull uppväxt, gemensam barmarksträning med klubbkompisar är ett bättre alternativ än att bara hänga på en fritidsgård, menar jag. Föreningsliv är den del i det briljanta med Sverige, och för en driven ung idrottare finns det stora fördelar i att umgås med jämnåriga samtidigt som du kämpar mot ett gemensamt mål. Vuxna kan förstå träning och stå ut med att gå själva till stora gymkedjor och träna själva för att vår personlige tränare sagt så eller för att vi gjort ett nyårslöfte, men så fungerar inte ungdomar! Alla människor behöver träning och rörelse, men att få göra det i grupp gör att vi i regel mår så mycket bättre, och extra mycket stämmer det in på ungdomar.
Christopher Thynne är hjärnan bakom mycket i vår satsning på barn- och ungdomsträning. För honom var det viktigt att jag skulle in och jobba med Järfälla Alpin, sett både till mitt förflutet som idrottslärare men också som en person som bland annat bott i Åre tre vintrar samt dessutom gjort hela vintersäsonger i Nordamerika. Dan Äkäslompolo hjälpte mig också med upplägget. Dan, som också jobbat med Järfälla AK och många idrottsklubbar, och jag diskuterade hur sportspecifika behov möter behovet av allmänfys men också att rörelseglädje och teknik måste in. Det finns inte bara ETT rätt sätt att träna ungdomar, men vissa bitar måste in.
Sporten har sin kravbild och ofta har alpina idrottsgymnasier specifika antagningsprov som individen måste klara. Historiskt har dessa inkluderat en del styrketester med skivstång för underkropp som benböj, frivändning m.m. Här visar sig vårdnadshavarna väldigt kloka och insiktsfullt omsorgsfulla för sina unga adepter; för att de ska nå dit på ett hållbart sätt krävs det god teknik i skivstångsövningar men också att de finner det kul och meningsfullt att träna, att öva, att bli coachade. Ju närmre gymnasieålder och ju fler år på gymmet de unga skidåkarna har, desto mer är de kapabla att uttrycka power.
Det kan också vara lockande att träna hårt året om. Dessvärre med säsongsbaserad verksamhet och jakten på snön vart den nu bär hän under vinterhalvåret, är klubben i regel på resande fot ena halvan av året och har svårt att integrera styrketräningen under själva skidsäsongen. Dessutom är det en ekonomisk fråga – hur många skidresor per år skall hinnas med och var bör budgeten ligga på andra kostnader under försäsongen? Både klubbens tränare och vi tränare på 162 skulle vilja ha in dem året om för att arbeta rörelse, muskelminne och arbeta långsiktigt med deras utveckling som idrottare, men vi har inte kommit dit än.
Vilken typ av träning genomför vi? Egentligen CrossFit, fast anpassat mer för verksamheten. CrossFit bygger ju som sagt på grundstenarna variation, funktionalitet och intensitet. Vad vi gör extra noggrant framförallt med de yngre är att vi är mer varsamma med hur vi doserar intensiteten. Där en person som 1) har kommit längre i sin motoriska utveckling och/eller har högre CrossFit-färdigheter eller 2) har CrossFit som sin primära sport kan vi och ska vi använda högre intensitet i mer tekniska moment. Där Järfällas yngre idrottare befinner sig brukar skivstångsträning vara mer för teknisk utveckling och rörelseträning snarare än för maximal intensitet och power output-träning. Då brukar vi använda redskap som hantlar/kettlebells/släda/romerska ringar eller annat som har en lägre tröskel för inlärning för att med högre intensitet kunna bygga ungdomarnas fysiska kompetens.
Det är här tränarna på 162s kompetens och erfarenhet kommer in och tar vid; vi är helt enkelt bättre på att se steg i motorisk inlärning och välja rätt nivå för respektive individ och respektive åldersgrupp för att bäst planera och genomföra fysträningen.
En del av vårt jobb är faktiskt att utbilda föräldrar på varför barn och unga behöver styrketräna, för det är absolut inte av de skäl som föräldrar vanligtvis tror! Till exempel har Christopher Thynne och jag en nystartad podcast där vi pratar om träning för barn och unga – den får ni lyssna in (länk till Spotify). När jag var i tonåren skulle jag ju inte styrketräna för då sade vi att barn kunde stanna i växten. Man kunde också ha schlatterknä eller benhinneinflammation, och då skulle man absolut inte träna varken knä eller fotled! Det är inte skadligt med styrketräning, tvärtom är det skadligt att vara svag och fysiskt oförberedd på livets alla roliga uppgifter!
Vi önskar nu Järfälla Alpin världens bästa vintersäsong och önskar er varmt(?) välkomna tillbaka till nästa träningspass 🙂 Först, skidåkning! Tack för den här gången!
Vi syns snart igen,
Coach Henrik
