Del 3: Varför får du träningsvärk?
Det finns få saker som kan få en människa att känna sig så gammal över en natt som ett träningspass med lite för många utfall. Ena dagen står du där på gymmet och känner dig ganska nöjd med din insats, kanske till och med lite extra stolt över att du tog i ordentligt, och nästa morgon upptäcker du att något så vardagligt som att sätta sig på toaletten plötsligt kräver både planering och mental förberedelse. Trapporna hemma har förvandlats till ett mindre bergsbestigningsprojekt och varje gång du ska resa dig från en stol blir du påmind om exakt vilka muskler du använde under gårdagens pass.
Vi pratar förstås om träningsvärk. Den där ganska speciella känslan som de allra flesta som tränar känner igen, och som ibland nästan verkar ha blivit ett slags bevis på att vi har gjort något riktigt bra. För visst har du hört det förut? Någon som kommer in på gymmet och berättar, med en märklig blandning av stolthet och lidande, att de knappt kan gå efter måndagens benpass. Eller någon som efter ett träningspass säger att det där kommer kännas imorgon, som om just den förväntade smärtan vore ett kvitto på att träningen har varit effektiv.
Men tänk om det inte alls är så enkelt? Tänk om träningsvärken egentligen berättar något helt annat om kroppen än hur bra ditt träningspass var?
Förra veckan pratade vi om varför vi blir så jäkla andfådda när vi tränar, hur hjärtat, lungorna och musklerna samarbetar för att möta den belastning vi utsätter kroppen för och varför samma arbete så småningom kan kännas betydligt lättare. Veckan innan dess tittade vi på varför vi blir starkare, hur nervsystemet lär sig att använda musklerna mer effektivt och hur kroppen gradvis bygger upp en större kapacitet. Den här veckan fortsätter vi egentligen på precis samma tema, för träningsvärk är också nära kopplat till kroppens förmåga att reagera på och anpassa sig till det vi gör. Men det är viktigt att förstå att själva värken inte är det som gör oss starkare.
När vi tränar utsätter vi musklerna för en belastning som de behöver hantera. Ibland är belastningen välbekant, som när du gör knäböj med en vikt och ett rörelseomfång som kroppen är van vid. Andra gånger gör du något som musklerna inte riktigt är förberedda på. Kanske testar du en ny övning, ökar antalet repetitioner ordentligt eller gör en rörelse som du inte har gjort på länge. Då kan det uppstå små förändringar och skador på mikroskopisk nivå i muskelvävnaden, samtidigt som kroppen sätter igång en rad processer för att hantera belastningen och återställa vävnadens funktion. Det är bland annat dessa processer, tillsammans med förändringar i hur känsliga nervändarna i området blir, som kan bidra till den ömhet vi kallar träningsvärk.
Det som är lite speciellt med träningsvärk är att den sällan dyker upp direkt. Du kan avsluta ett pass och känna dig förvånansvärt pigg, för att sedan vakna nästa morgon och undra vad som egentligen hände. Ofta börjar träningsvärken kännas inom det första dygnet och kan vara som tydligast någon gång mellan 24 och 72 timmar efter träningen. Det beror på att kroppens reaktion på den ovana belastningen utvecklas över tid. Det är alltså inte mjölksyra som ligger kvar i musklerna, vilket man ibland fortfarande hör, utan en betydligt mer komplex process där flera olika mekanismer bidrar till att musklerna blir ömma och känsliga.
Och här kommer något som jag tycker är särskilt intressant. Vissa typer av muskelarbete ger oss oftare träningsvärk än andra, framför allt när musklerna behöver utveckla kraft samtidigt som de förlängs. Det kallas excentriskt muskelarbete och är något vi gör hela tiden utan att egentligen tänka på det. När du långsamt sänker dig ner i en knäböj, bromsar kroppen på vägen ner i ett utfall eller kontrollerat sänker en hantel arbetar musklerna på just det sättet. Den typen av belastning kan vara väldigt effektiv i träningen, men den kan också skapa ganska ordentlig träningsvärk om kroppen inte är van vid den.
Det förklarar varför ett pass som inte ens kändes särskilt jobbigt för stunden ibland kan ge betydligt mer träningsvärk än ett pass där du verkligen tog ut dig. Det handlar nämligen inte bara om hur hårt du tränade, utan också om vilken typ av belastning du utsatte musklerna för och hur vana de var vid just den belastningen.
Och det är här jag tycker att vi behöver prata om en av de mest seglivade myterna inom träning.
Att träningsvärk skulle vara ett kvitto på ett bra träningspass.
För någonstans har vi nästan lärt oss att koppla ihop smärta med resultat. Om vi knappt kan gå efter ett benpass måste vi väl ha tränat riktigt bra? Om armarna värker när vi ska ta på oss jackan dagen efter måste vi väl ha gjort något rätt? Och om vi däremot vaknar upp helt utan träningsvärk kanske vi börjar fundera på om vi borde ha tagit i lite mer, lagt på ytterligare några kilon eller gjort några extra repetitioner.
Men kroppen fungerar inte riktigt så.
Träningsvärk kan uppstå efter ett träningspass som ger kroppen en bra anledning att anpassa sig, men den är varken ett krav för att bli starkare eller ett särskilt tillförlitligt mått på hur effektiv träningen har varit. Du kan genomföra ett riktigt bra styrkepass, skapa en tillräcklig belastning för att stimulera musklerna och ändå vakna nästa morgon utan minsta tillstymmelse till träningsvärk. På samma sätt kan du få en nästan löjlig mängd träningsvärk av något som kroppen helt enkelt inte är van vid, utan att det för den sakens skull innebär att du har fått bättre träningsresultat.
Faktum är att det ibland nästan är tvärtom.
För när du börjar träna regelbundet händer något ganska fascinerande. Kroppen lär sig inte bara att bli starkare och mer uthållig, den blir också bättre på att hantera den belastning som tidigare gjorde dig öm. Om du exempelvis börjar med utfall efter ett längre uppehåll kan du få rejäl träningsvärk första gången. Men när du sedan fortsätter att göra utfall regelbundet brukar träningsvärken minska, även om du med tiden kan använda tyngre vikter eller göra fler repetitioner. Kroppen har helt enkelt anpassat sig och blivit mer motståndskraftig mot just den typen av belastning.
Det här fenomenet brukar inom träningsfysiologin kallas repeated bout effect, men vi behöver egentligen inte krångla till det mer än så. Kroppen kommer ihåg vad du har utsatt den för och blir bättre förberedd nästa gång.
Och om vi tänker efter är det ju precis det vi vill uppnå med vår träning. Vi vill att kroppen ska bli bättre på att hantera belastning, inte att den ska reagera som om varje träningspass vore första gången vi någonsin har rört oss.
Det betyder också att den som tränar regelbundet och sällan får träningsvärk inte behöver vara orolig för att träningen har slutat fungera. Tvärtom kan det vara ett tecken på att kroppen har blivit van vid träningen och klarar av den bättre. Så länge du fortsätter att utvecklas genom att exempelvis lyfta tyngre, göra fler repetitioner, förbättra tekniken eller utföra samma arbete med bättre kontroll finns det ingen anledning att jaga träningsvärk bara för sakens skull.
För tänk egentligen vad märkligt det vore om vårt främsta mål med träningen var att kroppen skulle fortsätta reagera som om den aldrig hade tränat tidigare.
Men vad gör vi då när träningsvärken faktiskt kommer? Ska vi vila helt, eller går det bra att träna ändå?
Som med så mycket annat inom träning beror svaret på hur kroppen känns och vad du planerar att göra. Lite träningsvärk är i sig sällan något hinder för att röra på sig. Tvärtom kan lättare aktivitet ibland göra att stelheten upplevs som mindre besvärande, åtminstone för stunden. En promenad, lugn cykling eller ett anpassat träningspass kan fungera alldeles utmärkt. Men om musklerna är så ömma att du har svårt att röra dig normalt, eller om du märker att tekniken påverkas tydligt, finns det goda skäl att minska belastningen eller låta just de musklerna återhämta sig lite mer innan du tränar dem hårt igen.
Det är också här jag tycker att vi som coacher har en viktig uppgift. För träning handlar inte om att varje dag pressa kroppen så långt det går, utan om att hitta en belastning som hjälper dig framåt. Vissa dagar innebär det att du kan utmana dig ordentligt. Andra dagar kanske du behöver anpassa vikterna, tempot eller rörelserna för att få ett bra pass utifrån de förutsättningar du har just då. Det är inte att träna sämre. Det är att träna klokt.
Och kanske är det just där vi behöver förändra vårt sätt att tänka kring träningsvärk. Istället för att se den som ett kvitto på att vi har lyckats borde vi se den som information. Kroppen berättar att den har utsatts för något som den inte riktigt var van vid, och ibland behöver den lite extra tid för att återhämta sig från det. Men den berättar inte hur många muskelfibrer du har byggt, hur mycket starkare du har blivit eller om passet var bättre än det du gjorde förra veckan.
Det kan vi däremot börja förstå genom att titta på utvecklingen över tid.
För precis som vi pratade om i första delen av den här serien är det sällan ett enskilt träningspass som förändrar särskilt mycket. Det är alla passen tillsammans, den återkommande belastningen och kroppens möjlighet att anpassa sig mellan gångerna som bygger resultat. Och om vi hela tiden försöker göra oss så ömma som möjligt riskerar vi faktiskt att försvåra just det arbetet. För det är svårt att träna regelbundet och med bra kvalitet om varje pass lämnar dig så mörbultad att du knappt vill komma tillbaka.
Så nästa gång du vaknar morgonen efter ett träningspass och känner att benen fungerar alldeles utmärkt, trots att du faktiskt tog i ordentligt dagen innan, vill jag att du kommer ihåg en sak.
Det betyder inte att passet var för lätt. Det betyder inte att du borde ha gjort mer. Och det betyder definitivt inte att träningen var bortkastad.
Du behöver inte ha ont för att bli starkare.
Kanske är det till och med ett ganska fint tecken på att kroppen har börjat bli riktigt bra på det du ber den att göra.
Och med det börjar vi närma oss den sista delen av vår lilla djupdykning i vad som faktiskt händer i kroppen när vi tränar. För nu har vi pratat om varför vi blir starkare, varför vi blir andfådda och varför vi ibland vaknar upp med träningsvärk. Men det finns fortfarande en viktig pusselbit kvar, och den är minst lika avgörande för våra resultat som själva träningen.
Nästa vecka ska vi prata om varför kroppen faktiskt behöver vila för att bli starkare. För även om det är på gymmet vi utmanar kroppen, är det inte bara där utvecklingen sker.