Jocke Andskär är en av alla vardagshjältar som frekventerar vårt gym i Västerort, Stockholm. Han syns regelbundet på gruppträningsklasserna tillsammans med hustrun Sara, men han tränar också själv och utforskar vad han är kapabel till fysiskt. Dessutom coachar han ungdomsfotboll, och både sonen hans och de spelare han är tränare till kör faktiskt fyspass inne på vårt gym.
“Min fru Sara och jag började träna samtidigt. Vi skulle egentligen rest till Maldiverna när jag fyllde 50 men en pandemi kom och det gick inte att resa. Då tar vi de pengarna och köper ett träningskort istället. Istället för att åka två veckor till Maldiverna så började vi ett nytt liv. Vi hade gjort många försök innan och köpt gymkort och du vet, man går fem gånger men sedan så finns det ingen uppföljning…. Om man är så pass otränad som vi var och inte har tränat på många år så behöver man den här uppföljningen med en coach som följer en och lägger upp program till en. Annars blir det lätt det sedvanliga när man rycker i en maskin och går dit fem gånger på ett år och sedan blev det inget mer.”
Jocke berättar att när han sökte sig hit så var det stelhet och övervikt som skavde… men egentligen upplevde han själv inte så mycket problem för han var ju i bra form för att vara femtio år. Men ganska fort när han började här fick han erfara att han inte var särskilt tränad! “Jag kommer ihåg första passet jag hade med Stefan och då skulle vi cykla i fyra minuter på en Echo Bike. Jag var döende efter dessa fyra minuter… och nu cyklar jag en halvtimme på den där! Och detta har jag åstadkommit bara på två år – jag känner det på flåset otroligt mycket!”
Flera saker har ändrats även utanför gymmet, berättar Jocke. T ex kommer det mycket naturligare att gå i trappor istället för hissen, samt att fatta bra beslut med sådant som kost, alkohol och tobak. Det var på en skidresa till Sälen där han tog upp snusdosan och slängde den, och har sedan dess aldrig snusat igen. Insikterna om hur mycket hans laster kostade kunde han även ställa i relation till utgifterna på träningen: “jag snusade 1-2 dosor om dagen och då kunde jag ju inte motivera för mig själv att det var dyrt att träna på gym och personlig träning”.
Samtalet fortsätter och jag blir fortsatt nyfiken på den resa Jocke gjort men också är fast enveten om att fortsätta att göra. Vad är nästa steg? Vad vill du uppnå nu?
Ska jag vara helt ärlig? Det jag vill uppnå nu är egentligen… jag vill bli lite starkare. Jag vill bli synligt starkare. Jag vill få större muskler. Jag vill bli snyggare, men det är nästan farligt att säga. Det är i regel hälsosamt att se bra ut! Jag menar inte att man ska ha en rak näsa och fina läppar; jag menar kroppen! Det är ju inte snyggt att ha en ölmage. Det är ingen som gillar att ha en ölmage! Nu är jag över 50 år och det är klart att det tar mycket längre tid, men ändå…
Hur mår du nu?
“Jag är i mitt livs form. Jag märker skillnaden. Från första dagen har jag tagit foto på mig själv och där märker jag skillnad i kroppsförändring, framför allt! Därför är det jättebra att ta foton på sig själv för det sporrar en! Om du tänker “men det händer ju ingenting” så kan du titta på gamla bilder och säga ‘Alltså, vilken skillnad!’”.
“Jag tror jag mår mycket bättre än de flesta i min ålder. Detta grundar jag på hur mina jämnåriga ser ut, hur de flämtar när de går i trappor eller ska bära en matkasse. Jag börjar mina lördagar numera med att jogga på morgonen. I min bekantskapskrets är det inte många som gör det!
Om jag säger att jag ska gå upp och springa en lördagsmorgon kan jag få respons från min omgivning “hur orkar du? Ska du inte ta en bärs istället?”. Folk i regel kan bli lite aviga om jag säger att jag inte äter chips, då blir de irriterade och äter chips i protest som små barn.
En annan sak som händer när jag börjar träna så ser jag träning i det mesta! Jag tränar för min egen skull där jag är nu, men jag tränar ju också för att få en bra ålderdom! Jag vill ju kunna leva ett bra liv när jag är 75 och det tror jag att jag lägger grunden för nu!”
TACK, Joacim, för att du ger oss tilliten och förtroendet att berätta din historia. Ditt exempel är så häftigt och det är just sådana här historier som gör det möjligt för människor att tro på sin egen förmåga till förändring.
Vi syns på gymmet!
/Henrik med coach-kollegor
